Vila i frid

Jag är 26 år gammal och föräldralös. 

Den 15/11-04 dog min pappa i cancer. 

Den 15/5-15 stod jag och höll min mamma i handen och såg henne dra sitt sista andetag. 

Min mamma har varit sjuk i cancer i flera år. Och har gått igenom ett par cellgiftsbehandlingar. 

Hon har fått flera dödsdomar men hon har varit en riktig krigare och kämpat sig igenom det varenda gång. 

För några månader sen fick vi ett nytt besked men naiv som jag va kunde jag inte riktigt ta in det. 

Hon har ju klarat det förr och skulle göra det igen. 

Min mamma är den starkaste kvinna jag någonsin mött och jag visste att hon skulle kämpa på för min, min systers och för Melissas skull. 

Men i torsdags vände allt och hon fick 2 epanfall som slog ut henne. 

Anfall 3 och 4 stod jag bredvid och såg. 

Och det är bilder jag aldrig kommer få ur mitt huvud. 

Att se någon man älskar så högt ligga och skaka, alldeles blå i ansiktet samtidigt som hon biter sig i tungan så att blodet sprutar är något jag inte ens önskar min värsta fiende. 

Vi vakade vid hennes sida i 1,5 dygn men klockan 16.37 kunde min krigande mamma inte kämpa mer. 

Hon va omringad av människor som älskar henne när hon tog ett sista andetag och sen va hon borta. 

Min älskade vackra mamma är död. 

Jag saknar henne så oerhört och jag kan nästan ta på tomrummet hon lämnat i mitt liv och i mitt hjärta. 

Jag är så ledsen, inte bara för min skull utan för min syster och Melissas skull. Molla kommer aldrig få växa upp med en mormor som älskade henne mer än ord kunde beskriva. 

Samtidigt är jag så ledsen för mammas skull. Jag vet att hon va livrädd över att lämna oss och det krossade hennes hjärta att hon skulle missa mollas uppväxt. 

Det är så mycket känslor i omlopp just nu! 

Samtidigt som jag måste sätta ett lock på allt för att kunna fixa med allt som måste fixas. 

Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att jag och Sandy skulle sitta som 26 och 24 åringar och planera och förbereda inför vår mammas begravning. 

Älskade mamma, jag saknar dig mer än vad jag trodde va möjligt. 

Jag har aldrig känt mig såhär liten och vilsen. 

Mamma jag behöver dig i mitt liv. 

Jag vet inte hur jag ska leva mitt liv utan henne vid min sida.

Ibland känns det som jag glömmer bort att andas. Som att min kropp slutar att fungera. 

Älskade mamma. Jag saknar dig ❤️ 

Massor med styrkekramar <3

Det är så otroligt sorgligt, så orättvist. Att skriva jag beklagar känns så fjuttigt. Skickar många stora kramar till er. Therese Rimpler

Finns inte så mycket att skriva mer än att jag sörjer fruktansvärt mycket med dig.. vet hur det känns att förlora en förälder.. men båda är obeskrivligt..tur att moll har den bästa mamman på jorden som kan berätta för henne vilken underbart fin mormor hon hade och nu har hon en stark ängel som vakar över henne varje steg i livet hon tar.. må din fina mamma vila i frid och slippa all smärtan.. tänker på dig väldigt mycket.. massa styrke kramar/ Mysan.

Beklagar förlusten o sorgen. Stor kram

Beklagar verkligen sorgen. Kramar till er alla.

Jag håller me dig i allt du skriver om din mamma. Hon är en krigare, en fighter. Även jag tänkte att detta kommer hon att kriga sig igenom.
Hon va fantastisk vän, som lämnar ett stort tomrum hos mig. Vi prata inte ofta, men när vi prata va det som om vi prata ofta. Vi prata om allt <3
Jag e så ledsen för eran skull. Kan inte ens föreställa mig er sorg.
Ni töser va hennes allt, hennes liv.
Hon kommer vaka över er töser <3
Kramar till er alla

Så himla fint skrivet. Du är så stark ❤️

<3 <3 <3 Vackra ängel. Bamsekramar till er <3