Att låna sitt barn

Att få låna Molla lite på pappaveckan är helt underbart. 
Att få hämta henne från förskolan, gå och fika och sen gå hem och bygga lite halsband. Helt magiskt! 

Jag är otroligt lyckligt lottad som har Daniel som pappa till mitt barn. 
Älskar att vi kan hjälpa varandra och har ett så bra samarbete som vi faktiskt har. 





När Molla får tag i telefonen:







160614

Så himla kul att se att här är aktivitet fast jag är sämst på att uppdatera! 

Jag har äntligen börjat komma till rätta lite i lägenheten, lite smågrejor som ska på plats sen är jag så gott som färdig. 

Rutinerna med molla varannan vecka funkar bra. Bus, lek och mys när jag har henne. 
Träning, träning och träning de veckorna jag inte har henne. 
Och det verkar min kropp uppskatta. 
2 nya PB igår. 70 kilo i böj och 40 i ohs vilket känns helt jäkla fantastiskt med tanke på hur länge och mycket jag kämpat med just mina ben. 

Just nu går jag på bandet på gymmet och efter ett besök på Ikea lite senare blir det ett CF pass i boxen. 



150529

Min morsdag började inte ned en sovmorgon men Molla va extremt samarbetsvillig och låg nöjt kvar i sängen med sin iPad så att jag kunde ligga och mysa lite. 

När vi väl tagit oss upp blev det en tripp till Ikea och sen vart det namngivning för Daniels ljuvliga kusinbarn 😍





Molla fick en helt fantastisk hemmasyd folkdräkt av sin gammelfarmor. 





150526

Att sluta tidigt och få spendera eftermiddagen med Molla är helt underbart. 
Vi har haft en riktig tjejeftermiddag tillsammans. 
Vi började med att få pedikyr där världens sötaste lilla flicka servade molla på alla möjliga sett. När mollas tånaglar va färdigmålade med lillaglittrigt lack kom flickan ut med sin iPad som hon satte på en stol framför molla så att hon hade något att titta på medans det torkade. Efter en stund kom hon med kakor och en stol till och satte sig bredvid Melissa och bjöd på lite kakor. När hon tittade på molla kunde hon konstatera att hon äter med hela ansiktet så då sprang hon och hämtade lite papper. 
Så kärt att mitt hjärta smälte lite. 

Efter pedikyren blev det lite shopping och en glass innan vi begav oss hem för att mysa lite till. 






150525

Nä men om man skulle..  
Har legat ute i solen i typ en timme nu och skrivit, raderat, skrivit och raderat och påbörjat det ännu en gång. 

Efter ca 5 månaders bloggpaus är det lite svårt att veta vart man ska börja. 
Räcker ett enkelt hej? 
Eller ni vill ha en förklaring och en ursäkt? 

Jag försöker med ett enkelt hej och känner sig någon missnöjd med det så let me know. 😉

Jag tror att de flesta av er hittar hit genom min instagram eller Facebook och jag misstänker att många av er anar vad som håller på att hända så jag tänker inte gå in på detaljer utan jag tar det bara lite snabbt. 
Ja, jag och Daniel ska separera. 
Jag lämnar huset om en vecka. 
Ja, vi är vänner. Och jag älskar honom högt. 
Vi kommer ha Molla varannan vecka. 
Jag tror jag fick med allt ni kan tänkas undra över där. 👆🏽

Så från och med nu är tanken att ni ska få följa min träning, mitt liv som mamma och uppbyggnaden av min lägenhet. 

Jag inser nu när jag bara kladdat lite hur mycket jag faktiskt saknar denna enväggs kommunikation med er läsare och ska göra mitt absolut bästa för att hålla igång bloggen nu. 
Kram så länge. 





Smärtan som aldrig ger med sig.

Det är nu nästan 7 månader sen jag stod på sjukhuset och höll min mammas hand, kämpade för att tårarna inte skulle rinna och sa: det är okej mamma. Jag älskar dig! Du får släppa taget. 
Det är nu nästan 7 månader sen jag böjde mig över henne för att pussa på hennes kind en sista gång och hon lät luften gå ur henne. 
Det är nu nästan 7 månader sen hon somnade in. 


Saknaden av mamma är något jag bär med mig dagligen och hon är med mig i tankarna vad jag än gör. 
Om jag låter tankarna sväva fritt är det alltid till mamma de svävar. 
I nästan allt jag gör värker mitt hjärta för att min mamma inte står vid min sida. 
Hur smärtsamt det än har jag verkligen försökt acceptera det och gå vidare så gott med går. 

Men ibland faller det. 
Ibland vägrar jag acceptera sanningen. 
Just ikväll är en sån kväll då jag sitter och skriver mellan tårarna och vägrar acceptera detta helvete. 
Jag vägrar! 
Jag behöver min mamma. 
Jag vill ha henne tillbaka och trots att den logiska delen i mig vet att inget jag gör eller säger kan få det att hända så vill jag bara kasta mig på golvet och skrika efter mamma. Svära, sparka och slå och kasta saker omkring mig. 
Ge mig min mamma tillbaka! 
Jag behöver henne. 



Vår resa.

Min mammas sista önskan var att få bjuda med oss på en resa till solen över sin 50-års dag. 
Min älskade mamma fick aldrig bli 50. 

Men vi bestämde oss att åka som en hyllning till mamma. 
Denna resan är så otroligt bitterljuv! 
Självfallet ska det bli väldigt skönt att komma bort från all vardagsstress och höstvädret. Jag får åka med de jag älskar mest i hela världen men en väldigt viktig person fattas. 

Allt är så dubbelt. Samtidigt som jag räknat ner dagarna till då vi ska åka vill jag inte att den dagen ska komma. 
Vi åker ner på lördagen. På söndagen är det 11 år sen pappa dog och 6 månader sen mamma somna in. På måndagen är det dagen som skulle varit mammas 50-års dag. 
Måste jag nämna att jag hatar november månad? Det har jag gjort i 11 år redan men detta året är känslan så mycket starkare. 
Jag har mina känslor långt utanför kroppen och bara någon tittar på mig lite hårt så börjar tårarna forsa. 

Men nu är detta tyvärr min verklighet. Hur hjärtskärande och hemskt det än må vara. 
Men jag försöker göra det bästa av varje dag och denna resan är något jag vet att min mamma verkligen ville. 
Så till minne av vår vackra numera ängel åker jag och min familj tillsammans med min lillasyster till Gran Canaria. 









En tavla mamma gjorde strax innan hon somna in. 

Hur svårt det än må vara försöket jag verkligen leva efter det ❤️

Fuck cancer!

Fars dag! 
En dag då jag som säkert många andra mammor uppskattar sina barns pappa extra mycket. 
Även en dag då man ska uppskatta sin egen pappa lite mer än vanligt. 
Detta är 10:e året som jag tyvärr inte kunnat visa min pappa kärlek och uppskattning.

Idag har vi däremot gjort något för första gången, som en liten hyllning till min pappa och alla andra som fått lämna denna världen alldeles för tidigt på grund av den fruktansvärda sjukdomen cancer. 
Tillsammans med min syster har vi idag byggt fuck cancer armband. 
Ingen kan göra allt men alla kan göra något och detta va vårt bidrag. 
















Gårdagens outfit

Igår va det kalas och då vart det annat än träningskläder på denna kroppen ✌🏽️ 


Linnet är från Gina tricot. 
Byxorna är Freddy wr.up
Skorna: Nike air 
Jackan kommer från H&M 

Minimodell

Jag har länge haft en tanke på att ta lite bilder på Molla med ett ballerina tema och förra helgen hände det äntligen. Tack vare den fantastiska Mikael Roos

Ni vet den känslan när man blir alldeles varm i hela hjärtat och man nästan kan känna hur ögonen tindrar, precis den känslan fick jag när jag såg bilderna.




























 






















Ibland har jag svårt att förstå att jag och Daniel har kunnat skapa något så otroligt vackert tillsammans. 
Vårt ljuvliga barn ❤️ 

Gårdagens outfit

Ett outfit inlägg känns ju väldigt löjligt för någon som för det mest ser ut som en sliten tvättkorg. 
Men ibland lyckas även jag och då vill jag såklart visa upp mig lite 😝 


Tröjan beställde jag från Nelly. Finns även att köpa på Vero Moda. 
Svarta jeans från Lager157 och dojorna är Nike air. 

Bröllopshelg

I helgen fick vi äran att vara med på Kristofers och Evas bröllop. 
Och det va så fint! ❤️
Man kunde ta på kärleken i luften och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när de vackra paret sa ja till varandra. 

Festen efteråt går nog in på topp 3. 
Så avslappnat, alla bjöd på sig själv, god mat och såklart lite alkohol. 
De sista timmarna svängde vi loss till live band. 
En riktigt kärleksfull och rolig dag/kväll med andra ord. 




Birthday girl.

Igår fyllde jag år men jag fick inte bara en födelsedag utan jag fick en hel födelsehelg. 

Det började med skönsång från Daniel och Molla igår morse tillsammans med ett stort paket som innehöll allt jag önskat mig och lite till.




Vi hade gjort planer att åka och ära yoggiboost vid 13 tiden så självklart passade vi på att klämma in ett träningspass innan dess. 
När vi kom hem från gymmet hörde jag ljud uppifrån men tänkte att det va molla som inte stängt av filmen hon tittade på innan vi gick. 
Men det va helt fel! 
Uppe i lägenheten stod min underbara familj ❤️ 
Jag har nog aldrig blivit så chockad och överraskad innan. 
Tillsammans åt vi en bullfrukost innan vi begav oss till emporia för att klämma i oss yoggiboost. 



Innan vi åkte hem körde vi inom kyrkogården för att "hälsa på" mamma och pappa. 
Detta va min tionde födelsedag utan pappa och första utan mamma. Och som lite salt i såret va det även 3 månader sen mamma dog. 


Idag visste jag att vi skulle iväg men jag visste inte var. 
Slutstationen va pannkaksboden. 
Det finns alltså ett ställe med helt galen pannkaksbuffe. 
Det va ta mig tusan bättre än det låter. 
Förutom galna mängder pannkakor i alla möjliga smaker har dom en massa djur. 













Jag har haft en helt fantastisk helg och avlutade den med 8,5 km på löpbandet. 
Något som verkligen behövdes efter denna helgen 🙈 


Bröllopstrubbel.

Vi ska på bröllop i slutet av augusti och jag är helt övertygad om att varenda tjej på denna planeten känner igen sig nu. 
Vad fasiken ska jag ha på mig?? 
Jag har lyckats få ner det till 2 klänningar. 
Har en personlig favorit men vill gärna höra vad någon annan tycker. 
Min kära sambo är ju inte till särskilt mycket hjälp 😝 

Så nu ligger mitt klädöde i era händer. 
Vad tycker ni? 

1. 

2. 


150802

Semester efter semestern är fasiken jäkligt viktigt och välbehövligt. 
Natten mellan lördag och söndag kom vi hem från en vecka i Turkiet tillsammans med mollas bästis Mollie och hennes föräldrar.
Veckan i Turkiet va helt J.Ä.K.L.A underbar! 
Sol, bad, öl, glass och allinclusive ❤️ 
Molla som är ett riktigt vattenmonster har stormtrivits och jag som är en soldyrkare har älskat varje sekund. 
Nu är vi hemma och njuter av sista semester veckan. 


Bildbomb:





























































 

150719

"Just nu ligger jag vid poolkanten men en glass i min hand och njuter av ett varmt och soligt Grekland"

Såhär skulle detta inlägget kunnat börja om det varit så att vi nu kommit iväg till Grekland som det va tänkt. 
Meeen..
Vi är hemma i ett rugigt höst/sommar Sverige istället och är bara lite bitter. 

För 51 dagar sen bokade vi en resa till Grekland tillsammans med Melissas bästis Mollie och hennes föräldrar. 
På hotellet fanns ett stort vattenland och allt såg toppen ut. 
I 51 dagar har både vuxna och barn längtat och räknat ner och ju närmre dagens datum vi kommit ju mer har resfebern infunnit sig. 
Hos 5 av 6 har det iaf varit resfeber. I mollas fall blev det något helt annat. 
I onsdags fick ungen vattkoppor! 
Vad fasiken är oddsen för det?? 
Så efter att ha varit hos läkarn igår och fått veta att vi inte kommer få komma på planet och därför inte kunde komma iväg till Grekland fick vi mindre än 12 timmar innan avresa avboka allting. 

Men inga sura miner här inte. Istället åker vi til Turkiet nästa vecka. ✈️☀️ 

Så en vecka till att slippa på formen 😏✌🏽️ 





Liv

Det finns så mycket död runt omkring mig. 
När jag blundar ser jag döden. 
Jag känner doften av döden. 
Jag tänker på döden. 
Jag sörjer på grund av döden.
Döden har förändrat mig för alltid. 

Hur dåligt jag än mår och hur svårt det än må vara så vill jag göra mitt bästa för att Melissas liv inte bara ska vara fullt av döden utan även glädje och viktigast av allt: liv! 
Kan tyckas väldigt litet men..
Jag gick och köpte ett litet växthus och fröer. 
Så på vår balkong står numera ett växthus med blivande tomater, paprikor och solroser som jag och Molla planterat tillsammans. 
Än så länge har tomaterna och solrosorna växt upp lite och vi väntar tålmodigt på paprikorna. 









Luften i mina lungor













Det är för er jag andas ❤️

150629

Och så va det det här med att blogga..
Med tanke på
Allt som har hänt borde jag verkligen skrivit ner tankar och känslor men jag har helt ärligt inte kunnat sätta ord på nånting. 
Vilka ord använder man när man sett sin mamma dra sitt sista andetag, när man fått förbereda hennes begravning, när man ringt 5674 samtal och postat ungefär lika många brev, när man suttit på begravningen och fått påminna sig själv att andas för att inte svimma, när man väntat på papper från kyrkan om att hon blivit jordsatt och när de papperna väl kommit tvingas svälja ner din egen spya för att du i just den sekunden förstår vad det innebär. 
Min mamma är död! Det finns inte bra dagar. Det finns dåliga dagar och det finns sämre dagar. 
Visst jag ler, jag skrattar, jag försöker få allt att rulla på. Men inom mig känner jag bara en stor klump av saknad och smärta. 
Att tiden läker alla sår kan jag inte hålla med om, jag känner snarare tvärtom. Det bliv verkligen värre och svårare för varje dag som går.  

Melissas 3-års dag närmar sig. 
Den där dagen för 3 år sen då min mamma höll min hand och fick mig att klara förlossningen. Den där dagen för 3 år sen då min mamma klippte Mollas navelsträng och jag tittade på mamma med tårar i ögonen och sa: vår bebis är här nu. 
Så mitt i all kärlek och stolthet att jag har en så fantastisk liten tjej som fyller år så finns där så mycket smärta. 




Vila i frid

Jag är 26 år gammal och föräldralös. 
Den 15/11-04 dog min pappa i cancer. 
Den 15/5-15 stod jag och höll min mamma i handen och såg henne dra sitt sista andetag. 
Min mamma har varit sjuk i cancer i flera år. Och har gått igenom ett par cellgiftsbehandlingar. 
Hon har fått flera dödsdomar men hon har varit en riktig krigare och kämpat sig igenom det varenda gång. 
För några månader sen fick vi ett nytt besked men naiv som jag va kunde jag inte riktigt ta in det. 
Hon har ju klarat det förr och skulle göra det igen. 
Min mamma är den starkaste kvinna jag någonsin mött och jag visste att hon skulle kämpa på för min, min systers och för Melissas skull. 
Men i torsdags vände allt och hon fick 2 epanfall som slog ut henne. 
Anfall 3 och 4 stod jag bredvid och såg. 
Och det är bilder jag aldrig kommer få ur mitt huvud. 
Att se någon man älskar så högt ligga och skaka, alldeles blå i ansiktet samtidigt som hon biter sig i tungan så att blodet sprutar är något jag inte ens önskar min värsta fiende. 
Vi vakade vid hennes sida i 1,5 dygn men klockan 16.37 kunde min krigande mamma inte kämpa mer. 
Hon va omringad av människor som älskar henne när hon tog ett sista andetag och sen va hon borta. 
Min älskade vackra mamma är död. 

Jag saknar henne så oerhört och jag kan nästan ta på tomrummet hon lämnat i mitt liv och i mitt hjärta. 

Jag är så ledsen, inte bara för min skull utan för min syster och Melissas skull. Molla kommer aldrig få växa upp med en mormor som älskade henne mer än ord kunde beskriva. 
Samtidigt är jag så ledsen för mammas skull. Jag vet att hon va livrädd över att lämna oss och det krossade hennes hjärta att hon skulle missa mollas uppväxt. 
Det är så mycket känslor i omlopp just nu! 
Samtidigt som jag måste sätta ett lock på allt för att kunna fixa med allt som måste fixas. 
Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att jag och Sandy skulle sitta som 26 och 24 åringar och planera och förbereda inför vår mammas begravning. 

Älskade mamma, jag saknar dig mer än vad jag trodde va möjligt. 
Jag har aldrig känt mig såhär liten och vilsen. 
Mamma jag behöver dig i mitt liv. 
Jag vet inte hur jag ska leva mitt liv utan henne vid min sida.
Ibland känns det som jag glömmer bort att andas. Som att min kropp slutar att fungera. 
Älskade mamma. Jag saknar dig ❤️ 










RSS 2.0