För inte alls längesen låg hon på mitt bröst och kunde inte ens lyfta huvudet. Idag tog hon på sig sina strumpor och ena skon själv. Hon stängde även ytterdörren och hämtade upp hissen. Min stora lilla tjej ❤️ 

Om ca 2 veckor blir jag och Daniel offeciellt sambos. 

Äntligen är det dags för vårt solsken efter en hel del regn. Nu blir vi en familj på riktigt och jag är så LYCKLIG! 

Vi har köpt en trea på 84 kvadratmeter med en stor balkong som ni självklart kommer få se bilder på. 

Jag tycker att veckorna går snabbt i vanliga fall men när man dessutom blandar in jobb så springer tiden iväg 10 gånger fortare.  

Denna söndagmorgon började redan 7.30 med att Daniel nästintill piska upp mig ur sängen. Så det blev en timmes pw i det svinkalla oktobervädret innan vi tryckte hela huvudet fullt med bullar. 

När jag låtet bullarna sjunka ner begav jag mig till gymmet för ett rygg/tricepspass. 

Jag är så kär i min lilla familj att det är helt stört ❤️

Tyvärr bestämde sig Melissas förkylning precis som min att bryta ut nattetid så ner va en snorig och hostig liten tjej som tog sovmorgon till klockan 9. 

När hon 2 timmar senare än en gång visade att hon ville sova la jag ner henne i vagnen och gick 1 mil. 

Bra med luft för M och bra med motion för min del. 

Nu blirre lördagsmys med min fina familj ❤️  

Idag va det däremot svårare. Jag jobbar mellan 8-16.30 vilket betyder att Melissa är på dagis från ca 7.45-16.45. 9 timmar!! 

Så imorse tog det emot men jag lyckades hålla igen böleriet till jag kom utan för dagisområdet. 

Att jag dessutom har feber, är förkyld och har en pajad rygg gör det bara ännu värre. 

Jag mådde bra igår så när Danieö slutat jobba stack jag ner till gymmet och körde ett benpass och mitt i en övning så kände jag hur det lixom drog till i ryggen. Trots det så valde jag att fortsätta. 

När jag sen kom hem kände jag hur jävla ont det faktiskt gjorde och dessutom kändes det som om hela kroppen bubblade av feber. Som om inte det va nig bestämde sig min förkylning att bryta ut så nu sitter jag på jobb med feber, öm rygg, snorig näsa och längtar ihjäl mig efter M. 

Vilken tur att det snart är helg!! ;)

FY FAN VAD JAG BEUNDRAR ER!! 

Idag har jag jobbat för första gången på över 16 månader och förutom de uppenbara skälen till att det är svårt att komma igång med jobb efter 16 månaders ledighet va det massa saker runt omkring som tagit på krafterna.

Att lämna Molla på dagis med vetskapen om att det va 7,5 timme tills jag kunde hämta henne igen va en pina. Det va så jobbigt att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna utan började gråta när jag skulle lämna över henne till sin fröken. Lyckligtvis är Molla inte hälften så blödig som sin mesiga mamma utan klarade överlämningen galant.  

Väl på jobb va det ett tempo och en ljudnivå som låg högt över laglig decibel som skilde sig mest från min mammaledighetsbubbla. Men jag måste erkänna att jag saknat att jobba. Fast bara liiiiite. 

Hade jag kunnat hade jag stannat hemma med min fis i minst ett år till men då ekonomin inte tillåter det är det bara till att bita ihop. 

När jag slutade jobba sprang jag till Melissas dagis. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag saknat henne. 

Det glädjen hon visade och den kramen jag fick när jag kom går inte heller att beskriva. 

Allt hade gått bra och personalen sa att hon inte verkade ha märkt nån skillnad på de exakta tummarna hon varit där vilket är tur eftersom jag ska jobba imorgon igen. 

När vi kom hem va det enbart mys och bus som stod på schemat. När Daniel kom va det min tur att bege mig till gymmet. 

Lämna sitt barn för att träna istället för att umgås när man redan missat hela dag? Tänker ni. 

Tro mig när jag säger att det tog emot och samvetet va inte på topp men jag behöver min träning. 

När jag väl kom till gymmet brände jag av ett ofattbart bra och effektivt bröst/tricepspass. 

Bröst va något jag typ aldrig körde och när jag väl körde det så hatade jag varenda sekund men för tillfället ligger bröst rätt högt upp på gilla-listan. Även triceps eller ja armar över lag är kul att köra då jag märker och ser att det börjar hända nått.  

Åter till beundrar delen. 

Klockan är nu närmre 22 och jag har nästan precis kunnat sätta mer ner och andas ut. Jag är piggare än vad jag trodde jag skulle vara men känslorna går på högvarv. Är det såhär det ska se ut nu? Ska jag bara få ett par timmar om dan med Molla? Ska jag kanske sluta träna? Som sagt, mycket i huvudet just nu. 

Ni som klarar av att hinna med allt. Ni är helt fantastiska!! 

Ni får gärna dela med er om idéer och tips på hur jag ska göra ❤️