131009

Ni som lyckas balansera jobb, kärlek, barn och träning eller annan tids och energikrävande fritidsaktivitet. 

FY FAN VAD JAG BEUNDRAR ER!! 

Idag har jag jobbat för första gången på över 16 månader och förutom de uppenbara skälen till att det är svårt att komma igång med jobb efter 16 månaders ledighet va det massa saker runt omkring som tagit på krafterna.

Att lämna Molla på dagis med vetskapen om att det va 7,5 timme tills jag kunde hämta henne igen va en pina. Det va så jobbigt att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna utan började gråta när jag skulle lämna över henne till sin fröken. Lyckligtvis är Molla inte hälften så blödig som sin mesiga mamma utan klarade överlämningen galant.  

Väl på jobb va det ett tempo och en ljudnivå som låg högt över laglig decibel som skilde sig mest från min mammaledighetsbubbla. Men jag måste erkänna att jag saknat att jobba. Fast bara liiiiite. 

Hade jag kunnat hade jag stannat hemma med min fis i minst ett år till men då ekonomin inte tillåter det är det bara till att bita ihop. 

När jag slutade jobba sprang jag till Melissas dagis. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag saknat henne. 

Det glädjen hon visade och den kramen jag fick när jag kom går inte heller att beskriva. 

Kärlek ända in i hjärtat! 

Allt hade gått bra och personalen sa att hon inte verkade ha märkt nån skillnad på de exakta tummarna hon varit där vilket är tur eftersom jag ska jobba imorgon igen. 

När vi kom hem va det enbart mys och bus som stod på schemat. När Daniel kom va det min tur att bege mig till gymmet. 

Lämna sitt barn för att träna istället för att umgås när man redan missat hela dag? Tänker ni. 

Tro mig när jag säger att det tog emot och samvetet va inte på topp men jag behöver min träning. 

När jag väl kom till gymmet brände jag av ett ofattbart bra och effektivt bröst/tricepspass. 

Bröst va något jag typ aldrig körde och när jag väl körde det så hatade jag varenda sekund men för tillfället ligger bröst rätt högt upp på gilla-listan. Även triceps eller ja armar över lag är kul att köra då jag märker och ser att det börjar hända nått.  

Åter till beundrar delen. 

Klockan är nu närmre 22 och jag har nästan precis kunnat sätta mer ner och andas ut. Jag är piggare än vad jag trodde jag skulle vara men känslorna går på högvarv. Är det såhär det ska se ut nu? Ska jag bara få ett par timmar om dan med Molla? Ska jag kanske sluta träna? Som sagt, mycket i huvudet just nu. 

Ni som klarar av att hinna med allt. Ni är helt fantastiska!! 

Ni får gärna dela med er om idéer och tips på hur jag ska göra ❤️ 

Var jobbar du? :-)

Det är du som är beundransvärd som har ork till träna också:0)

Jag tränar när min dotter lagt sig. Hon lägger sig 19 så då hinner jag med både henne och träningen. Sen tränar jag på helgen. Eller tränar, jag springer en runda:)

Känns för jäkligt i början! Men inte så konstigt med tanke på att du har spenderat så mycket tid med henne fram tills nu. När du har jobbat ett tag och kommit in i alla rutiner gällande jobb, dagis, träning etc så kommer det kännas jätte bra. Håll ut! Och keep up the good work :)