130502

Klockan 4.46 började Melissa knorra och vrida på sig. Jag fick en mindre ångest attack och tänkte snälla inte en sån dag till. Jag orkar inte!
Melissa satte sig upp i sängen och jag kände hur musten gick ur mig. Hon tittade på mig och jag bestämde mig för att ge omsomningen en chans så jag drog M till mig la armarna om henne och bad till sov gudarna att hon skulle somna om och till min stora lycka hörde jag snarkningar. HALLELUJA!!
Kvart över 7 vaknade hon igen och då kände jag mig återigen redo för att vara mamma.
Sömn är så jäkla viktigt för mig. Utan sömn fungerar jag och om det varit dåligt med sömn en längre tid så jag kan på riktigt känna mig deprimerad och har ingen lust till något. Som tur är så är det precis som att M känner av precis innan gränsen är nådd och ser till att sova lite bättre.
Nu sitter vi och tittar på vakna med nej. Eller försöker iaf eftersom att M gärna byter kanal varannan sekund.



Kommentarer
Thilde

Usch ja! Jag är exakt likadan, visserligen har Benjamin alltid skämt bort mig med att sova till minst 8-9, men nä, numera är det allt från 6 som gäller. Gaaaah! :p

2013-05-02 @ 10:33:29
URL: http://thiilde.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0