130209
När Melissa bestämde att det var dags att stiga upp 7.30 så grät jag faktiskt en skvätt. Om jag fått sova totalt 40 minuter under hela natten så är det allt så med andra ord är en förkyld unge, mardrömmar och trängsel inte alls bra för skönhetssömnen. Idag hade det varit otroligt skönt att puffa på någon bredvid mig och säga: det är din tur och sen vända mig om och somna om. Men eftersom att det inte går så blev det uppstigning och Melissa leker på golvet medans jag kämpar för att hålla ögonen öppna.
Måste säga att jag beundrar veeklifen dig som fixar en liten bebis alldeles själv.
I ärlighetens namn vet jag inte hur jag skulle klara det utan sambon.
Och att du dessutom orkar hålla igång med träningen samtidigt imponerar ännu mer på mig!
Grymt jobbat!
