Att behöva gå upp kvart i 5 och inse att det är mörkare än i graven är inte alls deprimerande. Det som får mig att inte dra täcket över huvudet och självdö är att idag är en kort dag. Redan kl 1 slutar jag. Lite ärende och annat vuxetgrejs och bäst av allt jag kan sova middag! Nej men om man skulle ta och stiga upp? Varför är sängen skönare på morgonen än någon annan tidpunkt på dygnet?