Just nu har jag ett svagt ögonblick.
Att gå igenom en graviditet själv är inte lätt men ibland blir det ännu svårare.
Just nu hade jag verkligen behövt någon att luta mig mot. En partner som säger att allt kommer ordna sig. Någon som ser att jag sliter tills jag inte längre kan stå och som istället för att klaga och trycka ner säger värmande ord och erbjuder en hjälpande hand.
Jag har turen att ha en underbar familj och otroliga vänner men det är en person som fattas.
Men som ni vet tror jag starkt på karma så allt ont jag utsätts för nu kommer komma tillbaka tio gånger om till en person som verkligen förtjänar det.
Ja jag är ensam nu och håller på att gå under men det är du som kommer få leva med ångest resten av ditt liv.

Idag har varit en riktig skit dag!
Till att börja med snöa det imorse.
Dom jag jobbat med har varit riktiga arsle. Jag säger inte att jag ska bli special behandlad för att jag är gravid men att bära på en skrikande 3-4 åring som sparkas gör jag bara inte. Visst att jag får betalt för att se till att barnen har det bra men inte om det sättet mig eller honungsbebisen i risk för skada.
Har av nån konstig anledning även mått illa hela dan.
Nu är jag iaf ÄNTLIGEN hemma så nu ska jag chillaxa en stund och sen gå en låååång runda med tutan.

Har haft skit ont i mitt vänstra ben hela dan men inte fattat varför.
När jag kom ut ur duschen såg jag varför.
Nu är frågan bara: vad fasiken har jag gjort?

Att jag är gravid är väl ingen som missat men vad ni inte visste är att en av mina närmsta och bästa vänner oxå har ett litet liv i sin mage och inte vilket liv som helst utan min dotters blivande pojkvän.
Min Loppa ska få en son och glädjen går inte ens att beskriva.
Jag har sagt ganska länge att hennes sambo är man nog att göra en son så trots att de flesta trott att det va en flicka har jag känt på mig att det är en liten prins.
GRATTIS MIN ÄLSKADE LOPPA!!

Morrn morrn!
God är den ju inte direkt. Har drömt skit skumt hela natten, inte mardrömmar direkt men ändå jobbiga.
Drömde att jag bråka med min mamma. Vi bråkade så mycket att jag flyttade långt här ifrån för att hon inte skulle kunna komma nära sitt barnbarn och det slutade med att jag isolerade mig helt från omvärlden.
Så mamma när du läser detta:
Förlåt för alla taskiga saker jag sa och jag lovar att ALDRIG ta honungsbebisen ifrån dig!
Idag är det jobb på en ny förskola. Lite nervöst men det brukar ju gå bra.
OM jag kan koncentrera mig vill säga, väntar på ett sjukt spännande samtal.
Ha en bra dag sötnötter!

Nu ligger jag äntligen i sängen efter att ha hjälpt Loppan att flytta hela eftermiddan och kvällen. Vi har burit, stånkat, suckat, packat, hängt upp och gått i trappor som galningar.
Och som gravid är det verkligen inget jag rekommenderar men satan vad mycket god karma jag samlat på mig under dagen.
Jag har ont i varenda liten kroppsdel så det ska bli riktigt skönt att sova.
Och jag måste vara utvilad för imorgon väntar nya äventyr.
Sov gott :)

Efter en timmes promenad är det svårt att säga vem som blev mest rastad, jag eller tutan. Hon ligger deckad i soffan och tittar inte ens upp när jag petar på henne och jag kan knappt hålla ögonen öppna.
Det blir nog en liten powernap innan jag äter.

Mmmmmmamma vad trött jag är!
Har haft världens sämsta natt. Vaknat ungefär en gång i timmen och varit kallsvettig med en klump av rädsla i magen men jag minns ingen av drömmarna. Antar dock att dom inte handlat om fjärilar och så va dom lyckliga i alla sina dar kärlek.
Att jobba i 7,5 timme nu känns sådär. Men vad ska man göra?

Förkylningar är livsfarliga, dom är som en ninja som smyger sig på en och slår en helt ur balans!
Jag vet inte om det är graviditeten som försämrat mitt immunförsvar eller om jag bara är extra känslig för detta är nog 5-6:e gången på bara ett par månader som jag är förkyld. Sen känns det inte helt bra att knarka ner sig med värktabletter och nässpray heller så jag får helt enkelt gå omkring snorig och dann.
Nu blir det jobb hos favoritbarnen och eftersom snön äntligen är borta kan jag återigen cykla.

Idag är jag en zombie! Kunde inte somna igår så låg och vände och vred på mig. Vid 1 kände jag att nej nu räcker det så gick upp och satte på en film i hopp om att somna på soffan men nej då klockan 3 hade jag fortfarande inte sovit en sekund. Tror jag somnade någonstans mellan 3.30-4 och efter det va det mardrömmar nonstop! När klockan ringde 6.15 va jag allt annat än sugen på att gå upp men ibland har man inget val. Längtar tills jag slutar så att jag kan sova!

Deppiga Doris pinkade i mina frukostflingor imorse så hela dagen har varit lite dimmig.
Eftersom jag inte kan få ordning på oredan i mitt huvud så tänkte jag att ett städat hem kanske gör det bättre. Men nej det hjälper inte ett skvatt så ställde mig i duschen och bara stod där tills jag likna ett russin och huden va röd från det varma vattnet.
Nu har jag tänt ljus, satt mig till rätta i soffan och tänker banne mig inte röra mig härifrån. När jag mår såhär kan jag inte låta bli att tänka på ett underbart citat som alltid får mig att le:

"Life is not the amount of breaths you take, it's the moments that take your breath away."

Att man lämnar gymmet och luktar svett är väl sin sak. Men att komma hit och stinka innan man ens börjat träna är så jäkla vidrigt.
Och självklart ska grisarna vara bredvid mig heeeela tiden.
Jag spyr!!

Grannarna har gjort det igen. Vaknade av att dom dammsuga. För att dölja ljudet av städningen spelade dom Whitney Houston på högsta volym. Och som grädde på moset sjöng grannen med så både musiken och dammsugarn bara lätt som mummel i bakgrunden. Whitney har precis avlidit, snälla granne visa din respekt och stoppa en strumpa i flabben.
Jag bor i ett dårhus!

Fy satan vad trött jag är!
Mardrömmarna är igång igen. Minns inte vad dom handlar om men vaknat livrädd och darrig flera gånger. Varit rädd för att somna om så la mig i soffan framför tvn. Så inatt har det inte varit många timmars sammanhängande sömn men vad gör det när man ska jobba 9 timmar? På en ny förskola dessutom.
Är glad att det är helg snart för då jäklar ska jag sova!

Att gå mot snös hela vägen till jobb va allt annat än kul. Varje gång en bil körde förbi blev det en mini tornado som tog sikte mot mitt ansikte.
Men jag överlevde.

Oh fy fasiken säger jag bara. Den värsta bussresan i mitt liv. Läste 2 sidor i boken sen blev jag så jäkla åksjuk och det har inte släppt än. Mår så illa att jag verkligen får anstränga mig för att inte spy.
Kan inte fatta att jag åkte denna bussen 5 dagar i veckan den sista månaden jag gick i skolan. Det är en jävla evighetsmaskin. Som tur är vi snart framme. Galet hur mycket man kan längta efter frisk luft.

1004 säger jag bara! Det va på håret men jag klara det. Känner uppsvälld som en blåval och mår riktigt illa men det är det värt. Gymmet nästa.

Det blev en 9 km runda med fina Manda.
Var ute och gick i 1,5 timme och trots den starka vinden va det skönt.
Nu vet jag inte vem som är tröttast jag eller voven så nu blir det lite häng framför tvn.
Det värsta är att jag fortfarande inte har någon aptit och tyvärr kan jag inte äta om jag inte är hungrig.

Jag har i många år haft en oförklarlig halvrädsla för bilar. Och när jag idag gick emot min magkänslan och tittade på youtube klippet där en 2 årig flicka i Kina blir överkörd blev det bara värre.
Jag får ont i magen i trafiken, mår psykiskt dåligt när bilar kör nära mig och stannar vid övergångsställe fast jag mycket väl hade hunnit gå.
Och när jag går med hundarna är det ännu värre. Vill helst bära dom över vägen och går inte det släpper jag inte dom ur sikte förrän bilarna är borta. Förhoppningsvis blir det bättre med tiden.

Sen kan man ju samtidigt fråga sig vad det är för fel på folk?!
Hur kan man köra över ett barn 2 gånger utan att ens gå ur bilen? Och hur kan sen folk gå förbi utan att göra något? Och hur fan kan man dra det stackars barnet åt kanten och sen lämna henne så?
Fy fan vad människor är vidriga!
Jag ångrar att jag såg det och kommer troligtvis drömma om det inatt.
ÖRRK!

Jag mår inte alls bra. Är galet trött, mår illa hela tiden och har ont i hela kroppen. Jag vill spy och sen sova bort hela denna fredan