Ni vet den här metaforiska väggen folk ofta pratar om och ännu oftare går rakt in i.

Just den väggen är jag just nu på väg mot med stormsteg!

Fördelen är att jag redan känner av det så nu kan jag försöka göra något åt det innan det är försent. Problemet är att jag inte vet hur jag ska göra något åt det. Jag kan ju inte påverka mammas tillstånd, jag kan inte tvinga Melissa att sova på nätterna och det finns en del saker till som jag inte kan påverka men inte vill skriva ut här.

Igår somande Melissa vid 12, va sen vaken mellan 2-4,30 och vaknade sen kl 7 igen. Det gör ont att ha ögonen öppna! M däremot är lika pigg som vanligt. Just nu åker hon runt i sin gåstol och jag hivar i mig en celsius i hopp om att få en koffeinkick utan dess like.