Om jag hade kunnat så hade jag gått och lagt mig nu och sovit i 6 månader. Min kropps energikonto är minst sagt övertrasserat men med tanke på hur de senaste dagarna har varit så har det utan tvekan varit värt det.
Vid 13-tiden packade vi in oss i D's bastuheta bil och körde till bokskogen. När vi gått ca 1 km kom vi på att vi gått helt fel och fick vända för att komma tillbaka till 10 kilometers rundan. Efter 2 timmar hade vi hunnit gå 12 km men inslag av lite joggning samt idiotintervaller i en backe som jag är ganska säker på skapades av satan själv.
När vi äntligen kom i mål åt vi lite och la oss sen i gräset och bara njöt. I efterhand kan jag önska att jag njutit ännu mer av lugnet för direkt när vi kom hem igen begav jag mig till gymmet för att köra ett benpass. Med tanke på hur trött min kropp redan va så kunde det gått mycket sämre än vad det faktisk gjorde men det kommer ju verkligen inte gå till historia som ett toppenbra pass heller.
Snart är det läggdags för mig och jäklar vad jag kommer sova gott!!

Min kropp har verkligen fått jobba de senaste 2 dagarna. Igår började jag som sagt dagen med 1 mils promenad tillsammans med Loppan. På kvällen blev det ett axelpass som verkligen mördade mina axlar.
Denna onsdag startade på samma sätt. 1 mils promenad men denna gången med D som sällskap. Efter ett par timmars vila blev det ett halvbra ryggpass. Nu ser jag fram emot en lugn kväll med mycket sömn så att kroppen kan återhämta sig samt förbereda sig inför en heldag i bokskogen imorgon.

Något jag har velat göra med Melissa sen hon i princip föddes är att bada badkar. Men eftersom jag inte har ett badkar är det en önskan jag fått skjuta på. Tills idag. Jag befann mig på ett ställe och bara råkade ha med mig en bikini. Inte alls planerat :P
Att bada med Melissa va precis så kul som jag föreställt mig. Fördelen med att hon nu är lite större är att hon kunde sitta upp själv och leka med allt hon kom över.

Klockan är bara 12 och vi har redan hunnit mesen hel del. Vi började morgonen med en 10,7 km lång promenad med Loppan och killeman som sällskap.
Fick stressa duscha, slänga i mig frukost och kasta på mig smink för att sen hinna till Melissas första tandläkarbesök i tid.
I samma sekund som vi kom in ropade dom på oss så att vi hann men det va på håret. M's tänder såg bra ut och jag fick beröm för att jag inte stoppar massa onödigt socker i munnen på M.
Melissa fick även välja ut en tandborste själv och antitjejig som hon är blev det en blå.

Jag behövde en paus från nästintill allt för att ha möjlighet att fundera, omprioritera, älta, gråta, ta vara på de värdefulla stunderna och sen komma tillbaka starkare än någonsin.
Jag har alltid varit väldigt lättpåverkad av vad som händer runt omkring mig. En liten motgång har snabbt byggts upp till jordens undergång. När jag nu stötte på en riktig motgång verkade allt annat så litet. Så hur tuff den senaste 1,5 veckan än har varit har det nog varit precis vad jag behövde för att inse vad som är värt att kämpa för och vad jag bara ska låta rinna av mig. Även känslan av att alla känner apan, apan känner ingen är ganska läskig. Under tiden jag går igenom något som för mig varit sjukt jobbigt sitter främlingar och läser om det eller ännu värre, folk som gottar sig i andras lidande. Men uttrycket haters gonna hate är väldigt passande och deras åsikter rinner av mig som vatten från en gås. Jag anser att jag är ganska personlig i bloggen men långt ifrån privat så det ni får läsa om är en så väldigt liten del att ni egentligen bara kan spekulera i hur det verkligen ser ut och som vi alla vet är spekulationer oftast inte särskilt nära sanningen.
Nu är jag iaf tillbaka och ska göra mitt absolut bästa för att stanna.

Här får ni lite bilder på hur den senaste veckan sett ut.

Sista babysimmet firades med att barnen fick göra lite som dom själv ville. Melissa fokuserade mest på att dyka och simma runt med flytkuddar.

Att det är sista babysimmet idag är inget som påverkar M. Trodde att hon skulle vara taggad som få. Men hon sover som bara den och jag har inte hjärta att väcka henne.

Lilla rumpnissan väljer ju verkligen sina tillfälle med omsorg.
Gick runt på stan med My och Molly när det börjar osa äckelblöja så går in i skötrummet och lägger fram ny blöja och våtservetter. Drar av M's byxor och tar av blöjan, vänder mig ett fjärdedels varv för att ta våtservetter samtidigt som jag hållet uppe Melissas ben. Hör hur det börjar droppa mot golvet och tittar på M. Där ligger hon med världens leende och helt nerkissad.
Får skölja av henne i vasken och torka henne. Självklart har jag inga extra kläder i skötväskan men hittar en kofta i korgen under vagnen. Kan inget annat än älska ungen! Som för övrigt vägrar ta av sig byxorna. Varje gång jag försöker få av dom så skäller hon på mig.

Att vara ute och gå har alltid funkat som terapi för mig. Jag har kunnat tänka igenom sånt som behövs tänkas igenom. Har jag varit på dåligt humör har jag kunnat ta ut det på vägen genom att gå snabbt med klampande steg.
Idag gick jag nog igenom varenda känsla i hela registret från att gråta hysteriskt till att le från öra till öra och tänka att allt kommer ordna sig för att i nästa sekund vara så arg att jag nästan exploderar. När jag kom hem mådde jag om möjligt ännu sämre och jag tror att det beror på att detta inte är ett problem jag kan tänka bort.
I nästan 11 månader har jag och Daniel haft gemensamt umgänge med Melissa trots att vi inte varit tillsammans men det funkar inte längre och därför ska M börja vara med sin pappa själv. Något jag vet kommer gå bra för att Daniel är en fantastisk pappa som älskar sin dotter högt. Men att skiljas från Melissa är så plågsamt att bara tanken får mitt hjärta att blöda. Vi kommer börja successivt med några timmar åt gången och i slutet på nästa vecka ska han ha henne en hel dag.
Någon som har några tips på hur man tar sig igenom sånt här?

Jag har väldigt svårt för kladd men har insett att jag måste släppa lite på det hysteriska torkandet.
Jag har någonstans hört att är man rädd för något ska man utsätta sig för det till rädslan går över.
Så idag satte jag ner Melissa i matstolen, endast iför blöja och precis som jag trott va där mat ÖVERALLT men istället för kladdet så såg jag charmen och det roliga i att hela ungen va dränkt i kyckling och couscous. Efter matduschen blev det en ordentlig dusch för att få bort morotsbitar och liknande från alla tjockisvalkar.

Idag är det fredag och det firar vi med en ordentlig morgonpromenad med extra motstånd i form av motvid deluxe längst havet.

En promenad idag va inte tillräckligt så efter jag och M sovit middag i 2,5 timme snöra jag på löparskorna och mötte upp loppan och killeman för en långsam men mysig promenad.

För att få lite ordning på tankarna blev det en 1,5 timmes imorse.
När jag kom hem kom Göran hit och snacka lite skit. Sen stack vi ner till stan där jag fick en för tidig födelsedagspresent (bara 3 månader kvar ;) )tänkte att jag ska visa er senare eller imorgon.
När vi shoppat klart tog vi en fika och sen begav vi oss hem.
Nu ska jag och M sova efterlängtad middag.

Efter en jobbig kväll va det så skönt att krypa tätt tätt intill min lilla tjej och lyssna på hennes rogivande andetag.
Trots detta tog det flera timmar innan jag somnade och vid 2 tiden gav jag upp och satte mig framför tvn en stund. När jag kände mig trött gick jag in och la mig men istället för välbehövlig sömn blev det en jäkla massa mardrömmar.

Att ha vänner som är mammalediga samtidigt som jag är guld värt!
Idag hängde vi med kompisarna på lekplatsen, gick en runda och satt på en bänk och njöt av alla underbara solstrålar.

Hur ska man kunna lära sitt barn att tala sanning när man själv ljuger?
Hur ska man kunna lära sitt barn att behandla andra med respekt när man inte själv vet vad det innebär?
Hur ska man kunna lära sitt barn att ta hänsyn till andras känslor när man själv bara tänker på sitt eget bästa?

Jag och loppan konstaterade innan idag att för att träna så mycket som jag gör har jag väldigt klena armar.
Så idag blev det ett axel/biceps pass. Ett tungt och snabbt pass och minimalt med vila. 6 övningar axlar med fokus på framsida samt 4 övningar biceps.

Ser ni den lilla bulan? Haha inte jag heller!

Idag har vi haft en liten bebisträff här hemma. De små barnen som en gång i tiden bara låg på samma plats hur länge som helst kryper/ålar omkring överallt nu så de lugna "sitta i soffan"- dagarna är utan tvekan förbi.

Innan jag blev gravid tränade jag och Kajsa tillsammans ganska ofta. Sen kom magen och efter ett tag kom M och tiden till att träna med någon fanns/finns inte riktigt. Idag lyckades vi dock komma till gymmet i princip samtidigt så vi tog vara på chansen att träna ihop. 

Det blev benrumpa och lite mage som tränades idag. 

Igår fick jag i mig 1/2 baguette med smör, 1 påse chips, 1 panpizza och 1,5 liter cola zero.
Behöver jag säga att jag mådde fruktansvärt illa när jag gick och la mig? Och fast jag sovit större delen av dagen så va jag extremt trött.
För att Melissa skulle vara helt säker på att få tillbaka sin vanliga mamma såg hon till att jag fick sova ut ordentligt. En sovmorgon till 8.10 kändes som något jag verkligen behövde så nu är jag äntligen mamma igen och lägger party Cizzi bakom mig för iaf ett tag.

Att plaska runt i en 300 gradig bassäng efter 3 timmars sömn va väl inget var jätte lockande men en mamma gotta do what en mammas gotta do.
Melissa älskar babysimmet och eftersom det är Daniels jobbhelg va det bara att bita ihop och dra på mig bikinin och samla all kraft jag hade. Idag fick Melissa prova på att flyta omkring med hjälp av flytkuddar på armarna och det är absolut något jag ska införskaffa inför sommarens alla dopp.
Efter babysimmet kom mamma och syster hit och tog med sig Melissa ut på äventyr så att jag kunde ta igen lite sömn.

Melissa va oxå lite seg imorse. 

Vilken jäkla kväll!
Jag har suttit i 20 minuter och försökt komma på något fyndigt att skriva om gårdagskvällen (heter det verkligen så??) men min hjärna hänger inte riktigt med så de 3 översta orden är det bästa jag kan komma på just nu.
Jag hade verkligen sjukt kul och är trots huvudvärken idag extremt glad att jag fick fira Kajsas 25 års dag. Sist jag,Sara och Kajsa va ute tillsammans var i oktober 2011 men igår va det som att tiden stått still. Shotarna flöda, det fuldansades på kräm och en av oss försvann ;)

För att kunna hälla i mig tusentals kalorier i flytande form med gott samvete ikväll fick det bli en ordentlig morgonrunda på 10,42 km. I hopp om att benhinnorna och fötterna inte skulle vara ömma när jag kom hem drog jag på mig stödstrumpor men det enda dom gjorde va att svetta ner mina smalben mer än vanligt.
Resten av dagen ska spenderas med M som jag redan saknar trots att det är flera timmar kvar till jag ska iväg.

Imorgon firar vi fina Kalajsa som fyller 25 och det ska firas med pompa och ståt eller ja vin och dans men det är ju typ samma sak.
Precis som vanligt har jag haft klädångest hela veckan och provat kläder som en dåre. Idag kom jag iaf fram till 3 finalister och bad mina instagramföljare om hjälp.
Ställningen just nu är 12-7-1.

Vad tycker ni kära bloggläsare?

Min syster är utan tvekan den bästa barnvakten i världen. Inte nog med att hon tar extremt bra hand om Melissa medans jag är och tränar. Jag kommer även hem till en nystädad lägenhet. Tack älskade du <3

Precis som många andra så går min hjärna på högvarv när jag lägger mig för att sova. Det börjar med små tankar som: vad ska vi göra imorgon? Hur ska jag lägga upp träningen?
Tankarna eskalerar snabbt till: tänk om det händer M något. Vad gör jag om mamma inte blir frisk? Kommer jag vara ensam för alltid?
Med en hjärna som går i 190 är det inte alls lätt att komma till ro och somna.
Då vänder sig Melissa mot mig, lägger sin hand på min arm och drar en riktig manssnark. Plötsligt är allt borta och jag somnar ganska fort.
När jag vaknade fanns tankarna givetvis kvar som en enda röra i skallen. Och eftersom inget rensar tankarna så bra som en promenad. Så efter 1,5 timme är jag trött i både kropp och skalle. Melissa som sov hela rundan är däremot pigg som en lärka så jag får hälla i mig en celsius för att orka hålla hennes tempo.

Eftermiddan har spenderats i Höllviken hemma hos Farmor Lena där det bjöds på grillat och lite lekplatslek.

I höstas utbildade sig Daniel till personlig tränare och kostrådgivare. I 3 veckor hjälpte jag honom att plugga. Jag förhörde honom så mycket att jag troligtvis själv kunnat göra provet och klarat det.
Fan vad bra att ha en babydaddy som är pt tänker ni.
Not so much säger jag.
En endaste gång sen M föddes har Daniel tränat mig så jag kan inte direkt påstå att jag har någon nytta av honom när det kommer till träning.
Idag gjorde jag däremot en fuling.
Precis innan jag stack till gymmet bad jag honom att smsa 6 bedövningar som jag skulle köra. Svaret jag fick blev:
3 superset!

1: 1 min vila
3x knäböj
3x utfall

2: 1 min vila
3x benpress
3x liggande lårcurl

3: 45 sek vila
3x benspark
3x sittande låtcurl

Och ja det är precis så jobbigt som det verkar. För er som inte vet så innebär superset att du kör båda övningarna direkt efter varandra utan vila, när du gjort båda får du vila i 1 minut eller 45 sekunder och sen köra igen. Och eftersom det är X3 istället för X4 som jag brukar tyckte Daniel även att jag skulle köra tyngre än vanligt. Och när jag för en gångs skull får hans hjälp känns det bäst att göra som han säger.
Superseten resulterade i super döda ben! Så jag räknar med en fruktansvärd träningsvärk imorgon.

Röd dag till ära bestämde sig M för att ta lite sovmorgon. Enda till klockan 7.10 fick jag sova.
(Hur sinnessjukt är det att man räknar det som sovmorgon?)
Jag och Melissa diskuterade lite fram och tillbaka och kom till slut fram till att ta en promenad. Melissa sov som vanligt hela rundan och vaknade precis när vi kom innanför dörren. Jag åt frukost och hon fick lite mellanmål och sen blev vi båda trötta. Efter 45 minuter på soffan vaknar jag av att Daniel står och fotar oss.
Lillefis sover fortfarande så jag har inte hjärta till att flytta på mig men så fort hon vaknar blir det gymmet.
Whoop whoop LEGDAY.

Mina axlar har fortfarande inte återhämtat mysig helt. Så idag blev det ett lite lättare pass. Jag hade hela gymmet för mig själv och passade därför på att filma lite när jag träna. Så här har ni dagens övningar. 

När man varit ute i solen hela dagen är inte energin direkt på topp. Trots det blev det ett besök på gymmet.
Jag bestämde mig för att göra mitt bästa fast jag inte va på topp. Det blev inte årets bästa pass, inte heller det tyngsta men jag gjorde mitt bästa med tanke på situationen och det är det som är det viktigaste.
Idag blev det rygg och mage som tränades.

Blir man 10 månader ska man självklart få presenter.
Av snälla moster fick Melissa 2 klänningar, zebraklänningen valde hon ut helt själv.
Av mig fick hon ett par skor.

Idag blir min älskade fis 10 månader. Det har vi firat med en heldag ute i solen med Loppan, Sandy, My och barnen. Först va vi på lekplatsen och gungade. Sen blev det mellisdags för barnen så då la vi ut våra filtar i parken, när barnen ätit och lekt en stund somnade dom alla 3 nästan samtidigt.

Inte ett moln så långt ögat kan nå, inte en droppe regn, på flera dar.
Med en celsius i min hand och dojor av Nike. Går jag i solen och bränner mitt fett.

Melissa vaknade klockan 6 och hade inte några som helst planer på att somna om så på chefens order steg vi upp. Och då solen redan lös starkt bestämde jag mig för att gå ut en runda. Efter ungefär 5 minuters promenad sov M och jag fick gå resterande 1 timme och 54 minuter med fågelkvitter, solstrålar och mina tankar som sällskap.

Mycket ska man tåla som mamma. Att bli blåst är en av dom. 

Idag kom Amanda hem till oss för en fika. Men istället för massa kakor slängdes en supergod fruktsallad ihop.

Det sägs att frukosten är det viktigaste målet på dagen så varför inte göra det bästa av det?
Idag testade jag att göra minute mugcake för första gången och det va inte bara gott, det va även väldigt mättande.
Om ni vill göra det själv så kommer receptet här:
1 ägg
1/2 dl mjölk (kan bytas ut mot vatten)
1 dl havregryn
1 msk honung (kan tas bort)
1 kryddmått bakpulver (kan tas bort)
2 tsk kakao (kan tas bort)
1/4 banan
1 skopa proteinpulver

Blanda allting noga och släng in i micron i 2-3 minuter.

Till detta hade jag resten av bananen och 200 g lättkvarg blandat med fun light.

Räknas det som uppvärmning att ligga och sola på balkongen i 4 timmar?
Eftersom det va andra ben/rumppass så passade jag på att göra det lite annorlunda.
Jag gjorde upp 2 olika rundor med stationer. Första runda bestod av: knäböj(10reps), stepbräde(20reps), höftlyft utan vikt på pilatesboll(20reps) utfall med bicepscurls(26st) och 100 jämnfotahopp med hopprep. Jag gjorde 5 set på varje station innan jag gjorde en ny runda.
Runda nr 2 bestod av ketelbellts knäböj(20reps), höftlyft med viktstång(20reps), utfall med viktstång(20reps), knästående bakåtspark med ankelvikter (10/ben) och sidosteg med gummiband.
Även här upprepade jag varje övning 5 gånger.
Planen va även att göra 5* 1 minut planka men efter 1 minuts vanlig planka och ungefär 10 sekunder sidplanka föll jag ihop som en stor degklump.
Så mer mage än så blev det inte men eftersom att benpasset va så bra så kan jag leva med det.

Idag är den träna ben och rumpa dag. Och eftersom jag fått lära mig den hårda vägen att uppvärmning är jätte viktigt så såg jag till att vara ute i god tid. Så denna söndags morgon startades med en 76 minuters lång pw i ett helt fantastiskt väder.

En mysig strandpromenad i solen va precis vad jag behövde idag!

Förra söndan sprang/gick jag 6 km på 65 minuter med M i vagnen. Trodde jag!
Eftersom jag är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna bestämde jag mig för att få en bättre tid idag. Efter ungefär 35 minuter hade jag kommit upp i 6 km och kände mig grym.
Förutom tävlingsinriktad är jag även en myglare av rang och eftersom jag redan uppnått mig mål gick jag så långsamt att en halvsides förlamad pensionär hade kunnat varva mig. När jag i princip kröp fram började jag tänka och kom fram till att jag ändrade run keeper inställningarna från miles till kilometer efter förra gången. Och 6 miles och 6 km är INTE alls samma sak.
6 miles är 9,6561 km så helt plötsligt fick jag ligga i om jag skulle klara av att prestera bättre än förra veckan. Ögonen rann, lungorna kändes som att dom skulle explodera och armarna kändes som betong när jag försökte styra vagnen. Men jag klarade det!
9,68 km på 1,02,59.
Totalt blev det 10.19 km på 1 timme 7 minuter och 49 sekunder.

Jag ger upp. Jag erkänner mig besegrad. Melissa vann som vanligt och jag och min skönhetssömn är stora förlorare.
En gång i tiden tyckte jag att det va snuskigt tidigt att gå upp klockan 9. Aahh vilka minnen.

Idag har jag haft en liten mini semester. Så medans Daniel har sprungit runt och jagat Melissa hela dagen har jag legat ute på balkongen och dragit på mig en fruktansvärt sexig bonnabränna. När jag uppnått den ultimata rödheten drog jag på mig träningskläderna och begav mig ner till gymmet. Idag va det axlar och triceps som skulle tränas och än en gång slarvade jag med uppvärmningen så under hela passet fanns där en ihållande smärta. Borde antagligen avslutat passet men jag tänkte att det räcker säkert om jag sänker vikterna och eftersom jag överlevde passet så va det inte helt fel tänkt. 6 övningar axlar och 4 övningar triceps samt 30 minuter löpning (15 innan passet och 15 min efter) blev det idag.
Nu är det fredagsmys med världens bästa dotter som gäller.

Igår va det en heldag i Malmö.
Att vara ute i solen och busa en heldag tar på krafterna så 10 över 10 sov både jag och M. Underbara barnet sov sen i ett streck till 7.42 så idag har jag inget att klaga på.

Klockan 4.46 började Melissa knorra och vrida på sig. Jag fick en mindre ångest attack och tänkte snälla inte en sån dag till. Jag orkar inte!
Melissa satte sig upp i sängen och jag kände hur musten gick ur mig. Hon tittade på mig och jag bestämde mig för att ge omsomningen en chans så jag drog M till mig la armarna om henne och bad till sov gudarna att hon skulle somna om och till min stora lycka hörde jag snarkningar. HALLELUJA!!
Kvart över 7 vaknade hon igen och då kände jag mig återigen redo för att vara mamma.
Sömn är så jäkla viktigt för mig. Utan sömn fungerar jag och om det varit dåligt med sömn en längre tid så jag kan på riktigt känna mig deprimerad och har ingen lust till något. Som tur är så är det precis som att M känner av precis innan gränsen är nådd och ser till att sova lite bättre.
Nu sitter vi och tittar på vakna med nej. Eller försöker iaf eftersom att M gärna byter kanal varannan sekund.

Jag satt nyss och tittade på filmer från när M va nyfödd. Bl.a. En från första badet, hon va lite äldre än 2 veckor och så liten och ostadig. Jag va jätte nervös och va väldigt försiktig. Tanken att hon kunde gå i sönder slog mig flera gånger.
Nu är Melissa snart 10 månader och sitter upp i samma badbalja. Hon sitter och leker med ankor och böcker, duschar sig själv med dusch strålarna och är inte alls liten och ostadig längre.
Efter badet borstades tänderna för första gången med tandkräm.

Mamma och syster kom hit och hälsade på idag. Så jag passade på att sticka och träna medans mamma och Sandy va och gunga med M.
Ett nästintill folktomt gym ledde till att grym rygg och bicepspass. När jag lämnade gymmet va jag darrig i armarna och helt slut i resten av kroppen. Precis som det ska kännas!

När M vaknar klockan 5 på morgonen är det riktigt jobbigt att få upp och hålla ögonen öppna men 3 saker får mig att klara av att lämna sängen och påbörja dagen 1.Melissas leende. 2. Melissas skratt. Men mest av allt 3. Vetskapen att ca 4 timmar somnar Melissa igen och jag kan få sova lite till. Men inte idag! M är nu inne på sin sjunde vakna timme.