Förlossningen

Fredagen den 6/7 vaknade jag vid 10 tiden och hade lite ont i magen, inte värkont utan bara lite ont. Hann tänka att bebis kanske va på väg men slog snabbt bort tanken då hon inte va beräknad förrän dan efter. Ja jag vart väldigt inställd på att hon skulle komma på beräknat datum. Vid 12 tiden hade det gått över til lättare mensvärkssmärtor men fortfarande helt okej. Kopplade Ruth och gick ut och gick en runda, passade på att ringa mamma samtidigt och berättade att något nog va på G men att det fortfarande kändes lugnt. Minns att jag sa till mamma att jag inte förstår hur folk kan klaga, detta va ju inte alls jobbigt. OM jag fick äta upp mina ord.
Nu gick det ganska snabbt.
Vid 16 tiden var det ca 15 minuter mellan värkarna. Mamma och Göran kom hit med McDonalds mat. Att äta gick sådär men lyckades få i mig det mesta. Lyckades även få upp det mesta plus lite till då jag från och med nu spyde efter varje värk. Jag låg och vred mig i sängen av smärta och så fort det var över fick jag springa till toan för att kräka. Vid 17 ringde jag till Lunds BB för att höra hur jag skulle gå till väga, ta 2 alvedon och försök koppla av sa dom. Eftersom jag kräkte hela tiden hann alvedonen troligtvis inte göra någon direkt nytta och koppla av med värkar är lättare sagt än gjort.
Loppan och Robert skulle passa Ruth medan jag låg inne på BB så mellan värkarna ringde jag Loppan och bad henne komma hit och hämta Ruth. Loppans första reaktion va att fråga om jag skoja men när hon kom hit 10 minuter senare och hittade mig krällandes och skrikandes i sängen insåg hon allvaret.
Väldigt glad att jag har en så stor säng för under värkarna låg jag, mamma och loppan och kröp kors och tvärs. Jag satte som regel att när jag hade en värk skulle det vara knäpptyst. Robert den stackaren stängde vid ett tillfälle ut sig själv på balkongen.
Runt 21 hade jag gått över till att spy galla och värkarna kom med ca 2 minuters mellanrum och nu fick jag för mig att jag skulle duscha så medans mamma tyckte att vi skulle köra in tjatade jag om att jag skulle duscha. Göran ringde till Malmö BB eftersom att det vart fullt i Lund, dom sa att vi var hjärtligt välkomna in så det blev ingen dusch. Istället fick jag ringa D och säga att vi skulle köra in samtidigt som jag försökte kontrollera att jag hade allt med oss.
När vi kommer ut till bilen ska Göran lätta på stämningen och frågar om jag vill köra. Det räckte för att jag skulle börja gråta.
Göran körde så snabbt han bara kunde, mamma satt och stirra på mig i bakspegeln och jag satt i baksätet och spydde och skällde på mamma för att hon tittade på mig. Vid ett tillfälle hade jag så ont att jag övervägde att öppna bildörren och hoppa ut bara för att smärtan skulle upphöra men innan jag slet upp dörren gick värken över och jag hann samla tankarna.
När vi kom in till BB stod det en pojke i ca 4-5 års åldern tillsammans med sin pappa skulle dom hälsa på nyfödda lillebror för första gången. Jag gömde mig bakom en väg och sjönk ner på golvet och bet mig i tungan under värken för jag inte ville skrämma pojken så mitt i allt koas fanns där trots allt något vett.
Sköterskan kom och öppna dörren och när vi kommit halvvägs till rummet kom ytterligare en värk och benen bara vek sig, jag låg kvar på golvet tills det gått över sen bar sköterskan och mamma upp mig. Jag hade varit kaxig och sagt att jag skulle föda med endast lustgas men direkt när jag kom in på rummet och låg dubbelvikt över sängen sa jag till sköterskan att jag ångrat mig och ville ha allt som gick att få. Men innan man kan få nånting ska bebisens hjärtrytm (tror jag det är) mätas och jag ska undersökas. Jag va öppen 4 cm när jag kom in och allt annat verka bra så nu fick jag äntligen lustgas, älskade lustgas. Mitt i ruset kom D.
Lustgasen tog inte bort smärtan men jag blev för snurrig för att riktigt orka bry mig och stunderna mellan värkarna kändes längre. Daniel som säkert redan var ganska skärrad fick det hett om öronen när jag sa till honom att sluta skratta åt mig, ljuvliga lustgashallicar! D satt tillbakalutad i stolen bredvid mig och hade inte gjort något.
Nu börjar allt bli suddigt och alla detaljer flyter samman. Minns inte alls i vilken ordning något hände i men minns att dom fick ta håll på mitt vatten som inte gått av sig själv, jag fick en patadinspruta i benet och sterilakvaddlar i ryggen och till er som ska föda. TA INTE DET! Under hela förlossningen va detta enda gången jag grät och det va av ren och skär smärta. Att föda barn gör ont men detta va fan värre.
Nu var bebisen på väg ut på riktigt men eftersom jag hade kräkt hela dagen va min energnivå nere på noll så det blev snack om sugklockaoch av någon anledning fick jag panik så jag tryckte och tryckte. Mitt barn skulle ut men det skulle inte vara med hjälp av sugklocka!
Klockan 00.29 den 7/7-12 tittade hon ut, mitt 52 cm och 4130 g tung lilla mirakel.När dom la upp henne på mig försvann allt eller ja nästan iaf för jag vände mig till mamma och sa: om jag säger att jag ska ha fler så slå mig i huvudet.
sen försvann omvärlden, nu var det jag och Melissa.
 
mamma, pappa och nån minut gammal Melissa
 
 
 
 
 
RSS 2.0