Syns/hörs man inte så finns man inte
Lite så har Melissa resonerat idag och därför gett ifrån sig monstervrål med jämna mellanrum. Hon skriker inte, hon gråter inte, hon har inte ont utan hon bara vrålar tinitusgivande högt i en sekund eller två och sen återgår hon till sin aktivitet.
Melissa är väldigt lik sin pappa till utseendet men det mesta av personligheten verkar hon ha fått från mig. Förutom att hon älskar närhet och har ett behov av att stå i centrum är hon även jäkligt rolig. När det är något som inte passar lilla damen säger hon neeä! Om jag försöker få henne att skratta så tittar hon på mig och höjer ena ögonbrynet. Hon ligger och pratar med sina fingrar och om dom inte får plats i munnen allihopa så skäller hon på dom. Ibland fiser hon så högt att hon skrämmer sig själv.
Hon har nyligen lärt sig att spotta och bubbla saliv och ju ser det kommer ju högre skrattar hon. Och det jag tycker är det absolut roligaste är när hon är trött på att bli pussad så jagar hon en med sin mun och försöker bita/ äta upp en.