Jag behövde en paus från nästintill allt för att ha möjlighet att fundera, omprioritera, älta, gråta, ta vara på de värdefulla stunderna och sen komma tillbaka starkare än någonsin.
Jag har alltid varit väldigt lättpåverkad av vad som händer runt omkring mig. En liten motgång har snabbt byggts upp till jordens undergång. När jag nu stötte på en riktig motgång verkade allt annat så litet. Så hur tuff den senaste 1,5 veckan än har varit har det nog varit precis vad jag behövde för att inse vad som är värt att kämpa för och vad jag bara ska låta rinna av mig. Även känslan av att alla känner apan, apan känner ingen är ganska läskig. Under tiden jag går igenom något som för mig varit sjukt jobbigt sitter främlingar och läser om det eller ännu värre, folk som gottar sig i andras lidande. Men uttrycket haters gonna hate är väldigt passande och deras åsikter rinner av mig som vatten från en gås. Jag anser att jag är ganska personlig i bloggen men långt ifrån privat så det ni får läsa om är en så väldigt liten del att ni egentligen bara kan spekulera i hur det verkligen ser ut och som vi alla vet är spekulationer oftast inte särskilt nära sanningen.
Nu är jag iaf tillbaka och ska göra mitt absolut bästa för att stanna.

Här får ni lite bilder på hur den senaste veckan sett ut.