150629

Och så va det det här med att blogga..
Med tanke på
Allt som har hänt borde jag verkligen skrivit ner tankar och känslor men jag har helt ärligt inte kunnat sätta ord på nånting. 
Vilka ord använder man när man sett sin mamma dra sitt sista andetag, när man fått förbereda hennes begravning, när man ringt 5674 samtal och postat ungefär lika många brev, när man suttit på begravningen och fått påminna sig själv att andas för att inte svimma, när man väntat på papper från kyrkan om att hon blivit jordsatt och när de papperna väl kommit tvingas svälja ner din egen spya för att du i just den sekunden förstår vad det innebär. 
Min mamma är död! Det finns inte bra dagar. Det finns dåliga dagar och det finns sämre dagar. 
Visst jag ler, jag skrattar, jag försöker få allt att rulla på. Men inom mig känner jag bara en stor klump av saknad och smärta. 
Att tiden läker alla sår kan jag inte hålla med om, jag känner snarare tvärtom. Det bliv verkligen värre och svårare för varje dag som går.  

Melissas 3-års dag närmar sig. 
Den där dagen för 3 år sen då min mamma höll min hand och fick mig att klara förlossningen. Den där dagen för 3 år sen då min mamma klippte Mollas navelsträng och jag tittade på mamma med tårar i ögonen och sa: vår bebis är här nu. 
Så mitt i all kärlek och stolthet att jag har en så fantastisk liten tjej som fyller år så finns där så mycket smärta. 






Kommentarer
Anonym

Jag kan bara beklaga det helvete du har gått igenom. Tiden läker inte alls sår som du själv skriver, man lär sig bara att leva med det.

2015-07-06 @ 09:12:27


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0