150119
Jag har alltid varit väldigt plattbröstad.
När de andra tjejerna i klassen kom in i puberteten sa det boom och helt plötsligt va där b, c och d kupor till höger och vänster.
När jag kom in i puberteten sa det pff och jag kunde knappt fylla ut en aa-kupa med snobben på.
Den sjukt dåliga hyllan kan ha blivit påverkad av att jag va väldigt smal i högstadiet.
(Tydligen en giltlig ursäkt till att tilltala någon som "plankan" i 3 års tid.)
Sen kom gymnasiet och jag la då på mig EN HEL DEL så det blev en liten b-kupa av det hela.
Sen har pendlat mellan a och b fram tills jag blev gravid.
Då bestämde sig mina små myggbet för att växa till sig ordentligt.
En d-kupa under graviditeten förvandlades till en enorm E kupa i början av amningen.
Men säg den lyckan som varar för evigt.
Melissa lyckades suga ut varenda droppe ur mina bröst och idag är jag nere på en knapp a-kuppe nivå igen.
Och dont get me wrong. Små bröst är väldigt fint.
Men jag har alltid velat ha stora bröst.
Så idag lägger jag mig under kniven för första gången i mitt liv och skaffar mig ett par tuttar.
Jag har skämtat väldigt mycket om döden. Speciellt till Daniel.
Han måste bl.a. sörja mig i minst 10 år och går han vidare innan dess så kommer jag spöka skiten ur honom och hans nya.
Men sanningen är att jag är livrädd.
Jag är så himla rädd över att inte vakna upp att det är sjukt.
Tanken på att Melissa ska växa upp utan en mamma skämmer mig så mycket att jag mår illa.
Kommer hon ens minnas mig eller är hon för liten?
Tänk om jag aldrig mer får se henne. Höra henne säga: mamma du är min prinsessa samtidigt som hon klappar mig på kinden.
Tänk om jag aldrig mer får ligga i Daniels armar.
Jag är rädd! Så jävla rädd!
Så rädd att jag själv tycker att jag är en idiot som gör detta.
Det är ju verkligen inte värt risken.
Trots att jag vet detta så har jag nu samlat mig, troligtvis mycket tack vare de lugnande. Så ligger jag just nu sövd på operationsbordet.
Kommentarer
Mathilda
Lycka till!
Kommer gå fin fint och snart får du ligga i din älskades armar igen & höra fina ord från Lillan ❤️
Jessica
Jag var precis som du, livrädd! Men allt gick bra och var så värt det! Det kommer det vara för dig också :) kramar!
annbritt
Usch, nu fick du mig att gråta!!!
Trackback
