140826
When life gives you lemons, take a nap!
Men hur mycket jag har försökt förtränga det så har den smärtsamma sanningen kommit till yta med jämna mellanrum under dagen.
Lite så hanterar jag det mesta och har gjort så länge jag kan minnas. När något blir jobbigt ser jag till att begrava det. Antingen funkar det ett tag och smäller till sist ordentligt eller så lyckas lite känslor rymma vid de sämsta möjliga tillfällena.
Idag har varit en sån dag då jag borde gett mig själv åtminstone 5 minuter att känna efter men nej istället har jag jobbat, skyndat mig att hämta hem Melissa, mysa och busa lite och sen dra av ett lååångt ryggpass tillsammans med Daniel.
Men hur mycket jag har försökt förtränga det så har den smärtsamma sanningen kommit till yta med jämna mellanrum under dagen.
Idag skulle min pappa blivit 50 år. Istället är det 10 år sen vi senast kunde fira honom. Han kommer aldrig bli äldre än 40.
Det har inte gått en enda dag under dessa 10 år som jag inte tänkt på honom. Det har blivit mycket mer sen Melissa kom.
Det smärtat mig att han missar henne. Han missar allt det underbara hon är och hur mycket jag än pratar om honom kommer Melissa aldrig få träffa honom.
Molla vet att morfar bor i himlen och här om dagen stod hon och kastade upp sina nya gosedjur i luften. När Daniel frågade henne vad hon gjorde. Hon svarade då att hon kastade till morfar.
Mitt älskade barn är fylld av kärlek, även till de hon aldrig träffat.
Jag vet att pappa hade älskat Melissa så högt att inga ord kunnat beskriva det och att han varit så stolt över både mig och henne.
Jag saknar honom så mycket att jag ibland mår illa och just nu sitter jag med tårar i ögonen och känner att det än en gång är dags att lägga locket på.
Kommentarer
Trackback
