Alla som har barn vet att det inte längre är du som bestämmer utan det är det lilla livet som styr och ställer. Här är det utan tvekan Melissa som är chefen och trots att jag vet att min åsikt inte räknas så försöker jag ändå ibland..
Jag: Så älskling nu ska vi gå till gymmet så att mamma kan träna och bli stor och stark.
Melissa: okej då :)
På väg till gymmet somnar M och jag tänker SCORE!
Kliver in på gymmet och dörren slås igen bakom oss och i samma sekund slår M upp sina små blå.
M: Så mamma nu har jag sovit. Vad händer nu?
J: Men baby du ska ju sova så att jag kan träna.
M: Sova kan du göra själv!
J: Det är viktigt att jag tränar så att jag orkar bära runt på dig.
M: Men fan vad du tjatar! Träna du men jag tänker inte sova.
J: Jag skyndar mig!
M: Gör vad du vill. Jag tänker ligga här och titta på dinglis, äta på mina fingrar och skratta för mig själv.
I 40 minuter ligger Melissa snällt i vagnen.
M: Så mamma nu är det tråkigt här och jag börjar känna ett sug efter tutte så rapa på!
Nu sitter jag här helt slut i kroppen och otroligt tacksam över att jag har en så snäll dotter samtidigt som jag blir mjölkad.