Usch och fy vad hemska människor det finns! Dom jagade oss, dom kastade saker efter oss så att man hörde hur de susade förbi, de slog oss och slängde ner oss i en grop där de slutligen satte eld på oss och skrattade medans vi skrek av smärta. Någonstans mitt i skriket vaknade jag. Insåg snabbt att både jag och Loppan fortfarande levde och att det bara va en mardröm men fy vilken jobbig dröm. Kröp nära Melissa, drog in hennes doft och somnade sen om.

Efter några timmar vaknade jag till Melissas glädjetjut och blev direkt på bra humör.