Jag är en sån som gråter! Väldigt lätt.
Har alltid varit och kommer antagligen alltid vara.
Jag kan gråta för minsta lilla och ibland behöver jag inte ens någon anledning utan gråter floder ändå. Så då kan ni tänka er hur jag har varit under graviditeten när jag är sprängfylld med hormoner.
Så när dom visar det sorgligaste avsnittet av greys anatomy på väldigt länge är det klart att jag gråter.
När jag då har hormonerna utanpå kroppen så gråter jag värre än ett barn som tappat sin älsklingsnalle.
Vi snackar sprutande tårar, rinnande snor och andningssvårigheter.
Inte ens marabou jordgubb som för övrigt är skit gott har kunnat göra det bättre.
Just nu känner jag för att krypa upp i min mammas knä och fortsätta gråta tills tårkanalerna torkar och sen kom jag på att det bara är ett tv program. Så nu ska jag bara snyfta färdigt och sen återgå till kvällens tv-tittande och mitt sjukt goda choklad.