Jag har tänkt en hel del på detta och jag lär tänka på det ännu mer ju längre tid det går.
Som jag skrivit innan dog min pappa när jag va 16. Det har varit hemskt och jag saknar honom varje dag.
Något som gör fruktansvärt ont i mig är att min pappa aldrig får se sitt barnbarn. Han kommer aldrig få hålla min dotter i sina armar och han kommer aldrig få möjligheten att försöka dölja sina tårar första gången hon ler åt honom. För mig är det viktigt att honungsbebisen får reda på vem mammas pappa är och vilken fantastisk person han va.
Som tur är har min mamma gift om sig med en underbar man som jag med glädje kommer presentera som hennes morfar. Jag vet att han kommer älska henne så som bara en morfar kan och det ger mig lugn. Min förlust ska inte drabba min dotter istället kommer hon få 2 helt otroliga morfrar. En som vakar över henne från ovan och en som tar hand om henne på jorden.