Fy fan vad jag hatar mardrömmar!
Inatt drömde jag att jag va på gymmet med M sovandes i vagnen när någon dum jävel fick för sig att hålla fast mig och lägga en hantel över halsen på Melissa för att se hur lång tid det tog innan hon kvävdes. Jag kunde inte göra något utan fick stå och se på när min dotter kämpade för sitt liv och till slut slutade andas. Jag vaknade i panik av mitt eget skrik och kunde inte somna om efter det. Så halva natten har jag legat och stirrat på M och kontrollerat så att hon andas.
Vågade inte gå till gymmet imorse så vi har tagit det lugnt här hemma. Snart kommer mamma och då blir det Vellinge blomman.