Efter vi hade varit hos D's farmor körde vi inom kyrkogården där min pappa ligger begravd. Som vanligt kunde jag inte hålla tillbaka tårarna men med Melissa i famnen lyckades jag iaf behålla lugnet.

Och nu till det väsentliga, jag är tvärsäker på att vi drog med oss någon ande hem! Från ingenstans börjar Ruth morra, rygga tillbaka och kryper därifrån samtidigt som hon stirrar ut i tomma intet. Efter en stund vaknar M upp och gallskriker! Så nu ska jag försöka hitta ro i en lägenhet fylld med spöken. Jo men lycka till med det!