Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare. Just nu känns det som att jag verkligen blir testad, livet erbjuder mest citroner och jag har ingen ork eller energi till att omvandla det till lemonad. Mamma är övertygad om att det som hände i söndesnatt va en ångestattack och jag är inte så säker på om jag kan förneka det. Nu gäller det att hitta små guldkorn i vardagen men det är inte det lättaste. Jag antar att jag får vara glad över att jag lever helt enkelt.